De är redo att inleda en räddningsinsats inom 15 minuter

OKTOBER 2023
TEXT & FOTO:  NIKLAS KÄMPARGÅRD

Frivilliga sjöräddare på Munsö/Ekerö bevakar en stor del av östra mälaren på tre olika bryggor i flera väderstreck bemannar ett åttiotal frivilliga sjöräddare Munsö/ Ekerö dygnet runt med beredskap att inleda en skarp räddningsinsats inom 15 minuter.

Att engagera mig i Sjöräddningssällskapet är nog det bästa jag gjort, säger Olle Svensson, till vardags affärssystemkonsult, för dagen befälhavare på Lars Söderman vid Karlskärs brygga. Det är ingen tillfällighet att närvaron av frivilliga sjöräddare är extra värdefullt i skärgården eller i de sjöar där Sjöräddningssällskapet är verksamma. 

Båtfolk, fiskare, kajakpaddlare, långfärdsskridskoåkare och surfare tycks nämligen uppskatta känslan av att kunna ringa efter hjälp om sjöturen inte blir som planerat. Det kan handla om soppatorsk (jodå Sjöräddningssällskapet hjälper kostnadsfritt medlemmar som kört slut på bensin) eller en surfare som blivit strandsatt på en ö och inte kan ta sig hem.

Dessutom rycker sjöräddningen ut vid skarpa insatser för att rädda liv och egendom, i den prioriteringsordningen. Och assisterar vid sjuktransporter.

– För mig handlar det om att kunna hjälpa till och bidra till att folk känner sig trygga vid och på vattnet. Vi flyttade ut på Färingsö för några år sedan och jag insåg snabbt att sjöräddningen fyller en viktig funktion för människor som bor på en ö eller nära vatten, berättar Hans Niklasson som värdesätter kamratskapen i organisationen och möjligheterna att vidareutbilda sig internt.

Mycket handlar om att våga hjälpa andra människor, såväl i arbetskläder som civilt där återkommande övningar ger trygghet i yrkesrollen.

Kort inställelsetid för snabba insatser

Alla tre: Hans, Olle och Kari har nära till bryggan där Rescue Lars Söderman (båtarna får namn efter donatorer som skänker pengar till Sjöräddningssällskapet) ligger förtöjd i Mälaren.

Som en av landets största Sjöräddningsstation är larmfrekvensen på Munsö/ Ekerö högre än i riket som stort, vilket kanske inte är så konstigt med närheten till Stockholm. Särskilt sommartid är det extra mycket människor i rörelse och ju fler folk som är ute på Mälaren eller i dess närhet desto större risk för allvarliga händelser.

Nästan alla uppdrag görs förebyggande, för att undvika att en harmlös händelse utvecklas till ett livshotande tillstånd. – I mitt fall handlar det om att kunna hjälpa till.

Om jag bara räddar ett enda liv så räcker det för mig, säger sadelmakaren Kari Mikkonen som bor några hundra meter från Karlskärs brygga och cyklar ner till räddningsbåten. Medan Hans och Olle kör varsin Subaru föredrar Kari att trampa ner
till bryggan

– Vi har femton minuters inställelsetid och släpper i princip allt vi har i händerna för att så snabbt som möjligt kunna påbörja en insats, säger Kari Mikkonen som tycker att det går lika fort att cykla som att åka bil till bryggan.

Sommartid, under juni, juli och augusti turas sjöräddarna om med att bemanna en av räddningsbåtarna som är till sjöss under hela högsommaren för att så snabbt som möjligt kunna inleda en skarp insats.

Även om personalen arbetar ideellt är det sällan några problem att bemanna räddningsbåtarna trots att nästan alla har civila arbetsgivare. Istället tar sjöräddarna semester, byter jourpass med varandra och pusslar med tider som vilken småbarnsförälder som helst för att kunna bemanna räddningsbåtarna och upprätthålla beredskapen.

 Målsättningen på Munsö/Ekerö är nämligen att ha minst en räddningsbåt till sjöss under högsommarens alla dagar, från tidig morgon till sen kväll för att finnas till hands när behovet – och riskerna – är som störst.

Sjöräddningssällskapet arbetar brett för att förbättra sjösäkerheten

Bortsett från konkreta insatser lägger sjöräddarna stor vikt vid att sprida sällskapets vision. Genom igenkänning ökar inte bara mängden medlemmar utan folk får också upp ögonen för vad sjöräddarna faktiskt gör.

Det är också en av anledningarna till att Olle, Hans och Kari gärna pratar med nyfikna människor som tittar förbi. Man hälsar, småpratar och ser till att skapa goda relationer som inte bara stärker organisationens goda rykte utan som också gör det enklare att be om hjälp om någon hamnar i sjönöd.

Den som känner en sjöräddare eller gärna allihop tycks nämligen ha lättare att ringa efter hjälp om motorn krånglar, om navigationsutrustningen inte fungerar eller om någon skadat sig.