Svensk uppfinning minskar risken för whiplashskador

TEXT: NIKLAS KÄMPARGÅRD FOTO: CALLE APPELQVIST

Uppfinnaren Anders Flogård konstruerade redan i slutet av 1990-talet ryggraden till krockdockan biorid II som minskat risken för whiplashskador med upp till 50 % för män.

I ett helt nytt projekt utvecklas ny teknik med målsättningen att minimera risken för whiplash oavsett kön. – Drivkraften är att minska risken för fysiska skador och begränsa mänskligt lidande, säger Anders Flogård, som ägnat hela sitt yrkesliv åt trafiksäkerhet för både människor och djur.

Det har redan gått tjugo år sedan Anders Flogård var med och konstruerade den första verklighetstrogna krockdockan BioRID II som var uppbyggd på samma sätt som en mänsklig ryggrad.

Dessförinnan hade krockdockorna kunnat mäta en lång rad olika parametrar vid en frontalkrock, men haft en begränsad förmåga att tolka och värdera krafter bakifrån. Med hjälp av BioRID II - en helt ny typ av docka där ryggraden fungerade och betedde sig på samma sätt som en mänsklig rygg- och halskotpelare - kunde forskarna utveckla säkrare bilar och få testresultat som gick att upprepa gång på gång utan någon risk för slumpavvikelser.

– Att utveckla säkra krocktestsystem handlar om att utveckla modeller och dockor som kan testas i oändlighet utan att resultaten skiljer sig åt. Det är viktigt att man får exakt samma resultat oavsett hur lång tid det går mellan testtillfällena när förutsättningarna är de samma, säger Anders Flogård, som med stolthet ser hur Bio-RID II minskat försäkringskostnader och mänskligt lidande globalt.

Enligt Det Norske Veritas (ett norskt certifieringsföretag) har krockdockan minskat samhällets kostnader med omkring 1,2 miljarder kronor över en femårsperiod. Globalt sett (Kina exkluderat) motsvarar det omkring 5000 kronor/sekund. – Vi sparar enormt mycket pengar genom att arbeta preventivt med olika trafiksäkerhetsåtgärder. Dessutom går mänskligt lidande inte att värdera i pengar, säger Anders Flogård.

Det som började som ett examensjobb i samband med civilingenjörsstudierna på Chalmers Tekniska Högskola har idag växt till en global säkerhetsikon. Krockdockan används numera av i princip samtliga biltillverkare över hela världen och trots att den redan hunnit fylla 20 år är den fortfarande lika aktuell.

Utmaningen handlar numera inte om att förfina dockans människoliknande egenskaper utan om att utveckla matematiska modeller som visar hur ett säte beter sig under en krock utan att behöva sätta en docka i sätet och göra ett fysiskt test. För att kunna kontrollera detta krävs en nyutvecklad kvinnlig docka som kan verifiera automatiska resultat utan att för den skull genomföra alla tester manuellt.

– Idag arbetar jag med en helt ny konceptidé för nästa generations krockdockor (kvinna) som utvecklas för att kunna verifiera olika datormodeller som genereras automatiskt.

Whiplashskadornas intåg i början av 1980-talet I början av 80-talet var många bilsäten så mjuka att de helt enkelt vek sig på mitten vid en påkörning bakifrån vilket fick till följd att personen gled ur säkerhetsbältet och for ut genom bakrutan och hamnade på marken bakom bilen där risken för påkörning var överhängande.

Nya säkerhetskrav infördes under mitten av 80-talet då biltillverkarna tvingades utveckla nya styvare säten för att minska risken för att sätena skulle vika sig på mitten. En åtgärd som snabbt fick helt andra effekter.

– Man tillverkade styvare säten som inte vek sig, men som heller inte kunde fördela krafterna vid en påkörning bakifrån och effekten blev att man introducerade pisksnärts-skador som ganska snart blev en av våra vanligaste försäkringsskador, säger Anders Flogård.

Inledningsvis var biltillverkarna skeptiska, kunde man verkligen orsaka nackskador med betydligt bättre säten eller var det helt enkelt så att whiplashskador (baserat på antalet försäkringsärenden) bara existerade i länder med höga sjukersättningsnivåer? Läkarkåren var däremot enad: skadorna hade utan tvekan uppstått till följd av att kroppen plötsligt utsätts för en yttre kraft som kastar huvudet från ett ytterläge till ett annat. Whiplashskadorna var här.

För Anders Flogård är arbetet med framtidens krocksäkerhetssystem numera en bisyssla. På dagarna arbetar han på MIM Constructions, ett företag som utvecklar lastsäkerhetsutrustning och krocktestade transportburar för hundar och på kvällar och helger arbetar han med nästa generations krockdockor (en kvinna) som ska kunna användas för att verifiera automatiska krocktester.

– Till skillnad från män så sitter kvinnor på ett helt annat sätt när de kör bil. Man vet dessutom att kvinnor normalt sett har mindre muskelmassa i både rygg och nacke vilket möjligtvis skulle kunna påverka effekten av de justeringar vi hittills gjort när det handlar om whiplashprevention. Medan BioRID II minskat riskerna för whiplashskador hos män med upp till 50 % är siffrorna lägre när det handlar om kvinnor. Vad det beror på är inte helt klarlagt.

För egen del har Anders sluppit sviterna av den whiplashskada han drog på sig på 1990-talet i samband med en olycka i en motortävling. Symptomen debuterade visserligen akut och höll i sig i omkring sex månader innan de successivt klingade av för att sedan utebli. En ganska vanlig skadesituation för den som har tid och kraft till återhämtning.

Störst risk för bestående whiplashskador har annars ensamstående mammor i 35-årsåldern. Varför då? Förmodligen för att de saknar tid för återhämtning och samtidigt inte gynnas fullt ut av de säkerhetskorrigeringar som uppstått till följd av tester i samband med BioRID II. – Vi hoppas såklart att vårt arbete långsiktigt ska få samma positiva effekter på kvinnlig skadeprevention som för manlig, säger Anders Flogård.