En del köper bil utifrån vad grannarna kör. Andra köper för att färgen är fin eller för de många mugghållarna. Och så finns det vi som köper Subaru. Vi som läser tester, provkör, funderar och provkör igen. Vi som är petiga, svårflörtade och som sätter funktion och driftsäkerhet framför prestige. Att vi är den gruppen bilägare som är mest nöjda med vår bil, vår Subaru, säger väldigt, väldigt mycket.
När familjen utökades med hingsten Conrad krävdes samtidigt nya bilburna hästkrafter.
Från kylan i Kiruna till hemmet i ett vårsoligt Höllviken, 25 km söder om Malmö. När Jonas och Cecilia Abrahamsson tar emot oss i sin villa, ett stenkast från Kämpingebuktens strandlinje, har Jonas nyligen landat efter en tur i fjällvärlden. En konferensresa han befann sig på i rollen som VD för sälj- och marknadsbolaget Nederman Norden.
– Innan jag åkte hem fick jag möjlighet att bli utslängd ensam på kalfjället med ett hagelgevär. Den känslan, att veta att det inte fanns en människa där, och att jag skulle bli upplockad efter fyra timmar. Det var både skrämmande och häftigt, säger Jonas Abrahamsson och ler förtjust. Både Jonas och Cecilia beskriver sig som nyfikna aktiva människor som gillar att söka äventyret. Men med 3 barn som börjar bli allt mer självständiga är de rörande överens om att de just nu ska försöka få med hela familjen på de resor och utflykter som planeras.
– Vi har några år nu innan barnen är så stora att de inte vill följa med. Och då är det härligt att uppleva saker tillsammans med dem. Har du två tonåringar, och en kille som också är på väg dit, så drar alla åt olika håll. Att resa är faktiskt ett sätt att locka dem till att umgås med familjen, säger Jonas Abrahamsson.
Det blir en vecka här och där med segelbåten, och en och annan skidresa, när ekonomin tillåter. Men också dagsturer i skog och mark, med picknickkorgen i bagaget.
– Vi spenderar mycket tid i bilen tillsammans, säger Cecilia. Framförallt är det familjens mer vardagliga rutinmässiga fritidsintressen som knyter familjen samman. För ett par år sedan började äldsta dottern Klara drömma om egen häst.
– Vi skulle inte alls köpa någon häst. Det var inte aktuellt. Men så var det en kollega till mig som hade hästar och kontakter i Danmark. Då tog vi med oss dottern och åkte över. Det var kärlek vid första ögonkastet. Vi provred honom några gånger och sedan dess har vi haft Conrad, säger Cecilia Abrahamsson. Cecilia har ridit länge och har en andelshäst som står i samma stall som Conrad. Det blir mycket kvalitetstid mor och dotter tillsammans. Och mycket prat om häst.
– Förhållandet till hästen bygger på ömsesidig respekt. Kärlek låter så banalt. Men kärlek är vad det är, säger Cecilia.
– Spänningsmomentet med själva ridningen är att hålla sig kvar i sadeln. Min väninna brukar uttrycka det som att häst och ryttare ska vara som ett rinnande vatten.
När man får den känslan, då är det som bäst. Det är det som är målet, säger Cecilia Abrahamsson. Med Conrad dök ganska snart upp ett behov av att kunna dra hästsläp.
– Vi hade redan en bil. En gammal Hyundai, med V6-motor. Och med den följde mycket kostnader. Bensin, underhåll och reparation. Framförallt hade vi ett problem. Skulle vi sätta ett hästsläp på den så hade totalvikten med bil, släp och häst blivit så stor att vi hade fått ta BE-körkort för att få lov att köra. Och bara det skulle kosta 16.000 kr för Cecilia och mig, säger Jonas. Cecilia fyller i:
– Så fick vi höra att Subarun kunde köra en häst utan att man måste ha ett BE körkort. Då kom man under maxvikten för hela ekipaget, säger Cecilia. Det blev avgörande. Valet föll på en Subaru XV. Och eftersom Jonas redan körde omkring i en Volvo V90, så blev Subarun i första hand Cecilias bil. En bil som hon använder till och från sin tandklinik i Vellinge, men framförallt sätts på prov i hästsammanhang.
– Den är ju snabb på att accelerera, och det gillar jag. Den är också lätt att styra och manövrera, kompakt och snyggare än andra bilar jag haft. Framförallt passar den till och från stallet, säger Cecilia.
Trots sin hästallergi, samt att han aldrig suttit på en häst, hakar även Jonas på till stallet och ridtävlingar. Åtminstone i den omfattning som allergin tillåter.
– Då och då ringer någon från stallet och säger, kan du köra bilen. Vi har för få förare. Då är man med på tävling hela dagen och får göra mycket mer än att titta på Klara. Så på något sätt har jag nu också kommit in i den världen. Men Jonas har också hittat nya användningsområden för fruns Subaru.
– För 5-6 år sedan bestämde jag och en vän att vi skulle ta jägarexamen. Den här känslan att sitta på ett pass i skogen, solen börjar gå upp, naturen vaknar till liv, man ser en liten räv som springer förbi, som jag skulle kunna skjuta, för att de äter upp rådjurskiden, men som jag inte vill skjuta, för att det är så vackert liksom. Det är en otrolig avkoppling. Och i och med att jag lever ett ganska hektiskt liv i mitt yrkesliv, så är det ett sätt för mig att ladda batterierna och andas in, andas ut. Jakten bygger också på ett väldigt enkelt umgänge. Man har jakten, och sedan sitter man ned umgås och grillar korv, säger Jonas. Han fortsätter:
– Jakten är ju höst och vinter och det kan vara snöigt och eländigt på skogsvägarna. Så jag blev tipsad om att Subaru var en bra jaktbil. Jag fick höra att den hade permanent fyrhjulsdrift vilket jag gick igång på. Sedan är den pålitlig. Trots en häst som väger nästan 520 kilo och ett släp som väger närmare tusen kilo, så känns den stabil, säger Jonas Abrahamsson.
Han uppskattar jaktutflykterna till maximalt 10 om året. Vanligare är att han åker iväg och tränar jakthunden Vile i Skogen.
– Jag tycker det är minst lika avkopplande. Jakt är dock inget som Cecilia går igång på.
– Jag tycker bara det är positivt att man också kan ha olika intressen Sedan är det självfallet trevligt när man kan dela dem. Men jag är inte intresserad av jakt. Klart är att familjens Subaru blivit ett ömsesidigt intresse, och att Cecilia får allt svårare att ha den ifred.
– Dottern är ju på väg att ta körkort så sedan kommer vi kanske slåss om den. Maken har ju sin egen bil, så Subarun ska jag ha. Den är min, understryker Cecilia. – Ha ha. Hon ser den som sin bil och använder den bilen. Och visst är det Cecilias bil. Men jag tar nog gärna den bilen om jag får välja, säger Jonas.
Subaru XV
