Många ger uttryck för att kallbad leder till bättre förmåga att hantera stress, en allmänt förbättrad psykiskhälsa, förbättrad sömn, lägre blodtryck, högre tolerans mot kyla med mera. Nog är känslan av värme som snabbt sprider sig i kroppen när man åter når landbacken ett vittne om ökad cirkulation som medför många goda hälsoeffekter.
Upplevelsen och känslorna är naturligtvis subjektiva och så länge man finner njutning och välmående kan badandet fortgå. Men det går inte att bortse ifrån att kallbadet genomförs i för människokroppen extrema element.
Redan kroppstemperaturen som närmar sig 35 grader påverkar oss negativt, och vatten under vinterhalvåret kan vara neråt nollgrader. Man gör klokt i att som nybörjare skynda långsamt och att inte jämföra sig med rutinerade och härdade badare. Vana badare slutar aldrig bada, vilket ger dem ett försprång i hänseende att bättre tåla de lägre temperaturerna.
Oavsett kan vem som helst drabbas av nedkylning, eller hypotermi. Vattnet leder värme 25 gånger bättre än luft varför kroppstemperaturen oundvikligen och relativt kvickt påverkas negativt. Snabbt kommer kroppens blodcirkulation att omprioriteras.
Cirkulationen omfördelas genom att hud, fingrar, händer, armar samt tår, fötter och ben får mindre blod till förmån för livsviktiga funktioner som inre organ. Tidiga tecken på en annalkande nedkylning är huttringar, blå läppar, försämrad motorik, okontrollerbara skakningar och muskelkramper. Klarar man inte ”pincett-greppet” det vill säga att obehindrat föra tumme och pekfinger på samma hand mot varandra är det bråttom att komma upp, torka sig och få på sig varma kläder.
I och med att blodet dras in mot kroppens centrala delar kan det innebära ett högre tryck i blodbanan. Vet man med sig att man har ett förhöjt blodtryck, förhöjd risk för hjärt- och kärlåkommor och eller att man i övrigt inte är helt frisk avråder Svenska Livräddningssällskapet från vinterbad.