SEPTEMBER 2019
TEXT OCH FOTO: ISÄKERHETSRÅDET
www.issakerhet.se
Våra många sjöar och kustnära vatten tillsammans med allemansrätten ger oss fantastiska möjligheter till ett aktivt friluftsliv. På vintern när isarna lägger sig skapas de finaste arenor för skridskoåkning, fiske, skidåkning, skoterkörning, promenader och mycket annat. Här hittar du viktiga tips och råd för tryggare och säkrare aktiviteter på isen.
Det är viktigt att känna till isens vanliga svaga områden. Men svagheter kan ibland vara svåra att se och uppträda oväntat. Du måste vara förberedd på risken att isen plötsligt brister. Då gäller det att ha sällskap, bra utrustning och veta hur du ska göra. Isen bör vara minst 10 centimeter tjock för att man ska ge sig ut på den.
Tunnare is kan hålla, men risken är då stor för att isen har svagheter som är svåra att upptäcka. Dessutom är det svårt att ta sig upp om du går igenom långt ut på tunn is. Men även tjocka isar kan ha svaga områden. Isen är sällan lika stark överallt. Inga naturisar är helt säkra. På många vatten sker isläggningen i etapper under en längre tid. Senare lagd is är ofta svag. Misstänker du en svaghet, så pröva isen med en ispik.
Isen förändras. Den första is som lägger sig är ofta blank kärnis. Kärnisen är klar som glas, men ser ofta mörk ut på en sjö. Svaga områden kan vara svåra att upptäcka i mörk is, och när isen är nylagd kan svagheterna vara många.
Fortsätter kylan i en vecka eller mer blir isen tjock och stabil. Men lokala svagheter kan fortfarande förekomma framförallt där det är strömt, till exempel nära bäckmynningar, i sund och nära uddar och grund. Äldre is blir ofta snötäckt. Det är därför lätt att tro att all is under snö är tjock. Men snön döljer svagheter som kan vara svåra att se. Snön isolerar och dämpar istillväxten.
Under tjockare snödrivor kan isen därför vara uttunnad. Vid plusgrader försvagas isen och isytan blir ofta blöt och blank. Svagheterna blir svårare att se. Isen försvagas kraftigt nära strömställen, t.ex. vid sund och bäckar, men också under broar, i vass och längs stränderna.
Hög fart ökar riskerna. Det blir svårare att hinna upptäcka svagheter och man riskerar att komma långt ut på svag is innan den brister. Hög fart gör även att isen lättare brister.
Det är också större risk att man skadar sig om man går igenom isen, om farten är hög. Med en bruten arm eller en axel ur led är det svårt att ta sig upp själv. Hög fart ökar också risken för skador om man ramlar.
Ser du en misstänkt förändring i isen, använd då ispiken för att kontrollera isens tjocklek och bärighet. Kan du slå två hårda slag med piken på samma ställe utan att det går hål, är isen stark. Slår du igenom isen på ett slag, är isen tveksam. Tränger det upp vatten på isen där du slagit hål är det en tydlig varningssignal att isen är svag.
Var extra försiktig vid vanliga svaga ställen: t.ex. i sund, under broar, nära tillflöden och vid råkar. Håll låg fart och pröva isen regelbundet med ispiken. Var uppmärksam på skiftningar i isens utseende Mörkare fläckar är ofta ett tecken på svagare is. Men även mycket ljusa områden kan vara svag is. Var misstänksam mot alla förändringar i isen. Ligger det snö på isen, så var försiktig under tjockare drivor där den kan vara försvagad.
Kunskap innebär kunskap om isens egenskaper, typiskt svaga ställen och påverkan av väder och vind. Lokal kunskap är synnerligen värdefull. Vad gäller för just din sjö? Var finns svagheterna? Utrustningen består av en ispik eller annat redskap för att prova isens bärighet, en livlina för egen och andras räddning, isdubbar samt någon form av flythjälp som kan vara en ryggsäck med vattentätt packat ombyte, en flytväst eller en flytoverall.
Mobiltelefonen skall vara vattentätt packad så att du kan larma 112 om det skulle behövas. Sällskap är viktigt på is. Erfarenheten visar att det är mycket svårt att ta sig upp ur en isvak utan hjälp. Därför ska du inte vistas ensam på isen.
Helst bör man vara en grupp av minst tre personer som färdas med avstånd emellan så att inte alla går igenom isen samtidigt. Om du går igenom isen Vänd dig åt det håll du kom ifrån, där höll ju isen. Håll fast i iskanten med isdubbarna. Ropa på hjälp om ingen sett dig. Visselpipa är bra.
Försök behålla lugnet och var så stilla som möjligt så sparar du energi och kyls inte ner så snabbt. Invänta hjälp. Om ingen hjälp finns i närheten måste du själv försöka ta dig upp med isdubbarna. Ta fram isdubbarna, men behåll handskarna på. Jobba med dubbarna nära kroppen och ta simtag med benen. Försök häva dig upp på isen med armbågarna nära kroppen.
Har du kommit långt ut på svag is, kan du behöva bryta is en bit innan du når stabil is. När du är uppe ska du krypa eller åla tillbaka till säker is. Om du ser någon gå igenom isen.
Larma 112!
Närma dig vaken från samma håll som den nödställde kom. Där finns is som håller. Försök hitta något att ha mellan dig och den nödställde. Bäst är en livlina som du kan kasta. Ta det lugnt. Om personen är vid medvetande och inte har ansiktet under vattnet har du tid att planera räddningen ordentligt. Det tar normalt flera minuter innan personen i vaken blir så påverkad att hen inte kan hjälpa till med sin egen räddning. Tänk på din egen säkerhet.
En livräddare i ännu en vak gör mer skada än nytta. Använd flythjälp och en lina bakåt som säkring om du måste ge dig ut på tunn is. Har personen legat länge i vattnet och blivit starkt nedkyld är det livsviktigt att snabbt få sjukvårdshjälp. Hundar på isen En lös hund som går igenom isen kan vara mycket svårt att rädda. Hunden kan komma långt ut på is som inte bär deras ägare. Ett flertal olyckor har rapporteras där hundägare försökt rädda sina hundar ur isvakar.
Rekommendationen är därför att hundar alltid hålls kopplade på eller i närheten av isar som kan locka hunden till farliga utflykter. Från 1:a mars råder ju dessutom allmänt koppeltvång. Skulle hunden ändå gå igenom isen så ring 112 direkt. Invänta räddningstjänsten som har resurser att ta sig ut och bärga hunden. Att själv försöka kan vara förenat med livsfara.
